Långsamt farväl

Jag önskar jag kunde säga
att det är en fas vi går igenom
en storm vi måste orka rida ut
Jag önskar jag kunde säga
att vi klarar dettillsammans
att allting kommer ordna sig till slut
Men hur säger man till någon
Att här tar vägen slut

och hur säger man till någon

att hjärtat längtar ut

Jag kan inte ljuga för dig

du känner mig alltför väl
och när du ser mig i ögonen
så säger dom...

att vi kan bara vara dom vi är
så ge mig inga skäl
för vad vi än kallar det
så är det bara
ett långsamt farväl

Här är din drottning utan krona

likgiltig och trött, en sorglig figur
som du aldrig riktigt mött
När jag ser mig över axeln
på åren som bara gick
ser jag allt som gick förlorat
men också allting som vi fick

Och vad säger man till nån

som vill börja om igen
då det redan är försent
då man redan är på väg

Jag kan inte ljuga för dig

du känner mig alltför väl
och när du ser mig i ögonen
så säger dom...

att vi kan bara vara dom vi är
så ge mig inga skäl
för vad vi än kallar det
så är det bara
ett långsamt farväl

Jag tvår mina händer i kärlekens namn

du kan vinna allt du förlorar ibland
men vägen som vi färdas på
den leder ingenstans...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0